När Anita fick beskedet att hon vunnit en miljon trodde hon inte sina öron, och efter att ha satt sig ner och hämtat andan utbrister hon allvarligt:

– Nej, du ljuger, det är inte snällt att skämta om sådana här saker.

Två veckor senare har misstron lagt sig, men inte chocken.

– Jag vet fortfarande inte riktigt hur det känns, jag har skjutit det åt sidan lite. Jag har varit tjänstledig och skulle snart återvända till jobbet, men jag kände att jag verkligen inte ville, det har förändrats så mycket medan jag varit borta. Men det här löser ju allt, strålar hon.

Anita spelar på två datum varje månad, sina barns födelsedatum, och nog har det fört tur med sig.

– Jag har vunnit tre gånger på de tre år jag har spelat. Första gången vann jag några hundralappar och i fjol 10 000 kronor, det beskedet fick jag i ett kuvert jag först inte tänkte öppna, jag var trodde det var reklam. Och så nu det här – det är ju inte sant!

För Anita är tryggheten som vinsten för med sig det viktigaste, och pengarna kommer inte förändra sättet hon lever på. Men möjligheten att hjälpa barnen välkomnar hon.

– En ska få för att betala av studielånen och den andra fÅr en insats till ett hus. Resten tänker jag ha på banken som buffert. Jag har jobbat så mycket att vi har så det räcker och vi trivs så bra med våra liv att vi inte vill ändra något, berättar hon och avslutar:

– Jag gick med i lotteriet just för att pengarna går till prostata- och bröstcancerfonden. Pappa dog i prostatacancer och jag har människor omkring mig som har och som har dött i bröstcancer, så jag har skänkt länge. När jag hittade det här lotteriet kändes det bara rätt att gå med, det blir ett lite roligare sätt att ge på, och det kommer jag fortsätta med. Faktum är att jag ska köpa lotter till hela familjen nu!